Olgas resa mot en historisk bal

Nu är det snart dags för vår första bal på Nikolajevskipalatset. Kläderna är färdiga – historiskt linne, korsetter, skor, väskor, långa sjalar, långa handskar och smycken. Jag har varit till en affär som säljer skor till balett och dans. De tog mina mått och tillverkade silkesskor med skinnsulor åt mig, precis sådana som dansare använder under träning. Jag sydde silkesband på båda sidorna – de ska viras upp mot knät och bindas ihop i en rosett.

Och så frisyren! Jag känner mig verkligen välsignad – en av mina bästa väninnor i Sankt Petersburg är frisör. Hon ska fixa håret på mig och en an av mina väninnor. Den andra ska fixa håret själv. Balarrangörer har teaterfrisörskor som under 30 minuter kan fixa fantastiska håruppsättningar (men man behöver löshår för att det ska bli bra). Frisyrerna under empiren liknade frisyrerna i antika Grekland, och jag vet att man även under empiren använde löshår och till och med klippte sig kort för att löshåret skulle sitta bättre.

Vi åker tidigt om morgonen för att fixa våra frisyrer. Johans kläder har vi hyrt på en maskeradateljé (som köpt kostymer från en filminspelning om Alexander Pushkin och därigenom passar bra tidsmässigt). Vid lunchtid är vi på plats i den träningshall för dans som vi tidigare varit i, men nu har den förvandlats till ett omklädningsrum. Där hittar vi en ledig plats och börjar ta på oss underkläder och korsetter. Det är inte så enkelt som man kan tro. Man behöver hjälp av någon som kan knäppa korsetten fram och snöra korsetten i ryggen för att kroppen ska få den historiska vackra formen. Min väninna hjälpte mig med korsetten, men vi märkte ganska snart att någonting var fel. Det visade sig att vi vände upp och ner på den – vi var så stressade!

Det är så roligt att se hur alla damer förvandlas från moderna människor till historiska empirdamer i utsökta balutstyrslar. Kavaljererna har sitt eget omklädningsrum och där hjälper de varandra med den historiska kravatten som ska knytas på ett speciellt sätt. Sedan känns det lite som på ”Historieätarna” – det är en lätt chock att se varandra i full utstyrsel och snart känner man bara glädje.

Alla som är färdiga tar ett glas champagne i hallen och samlas vid foten av trappen för att gå upp till balsalen. Det råder en viss etikett. Två damer får inte gå ensamma och bli presenterade för värden, värdinnan och de andra. Damer måste ha en kavaljer som sällskap. Oftast är det fler damer än kavaljerer, därför tar vissa kavaljerer på sig den trevliga uppgiften att gå med en dam på var sida upp för trappen och in balsalen där man presenteras med namn av en trevlig ung man, går vidare till värden och värdinnan och sedan vidare in i balsalen. Man nickar till varandra och värden ger varje dam en kyss på den sidenbeklädda handen. Enligt etikett har alla män vita handskar på sig.

Nu är vi framme i balsalen. Den har stora fönster, vacker stuckatur pryder väggarna och taket, och rummet badar i ljus från antika ljuskronor. Det känns verkligen som om man är med under en inspelning av ”Krig och Fred”, men det finns inga kameror i närheten.
Efter en stund har alla kommit in i balsalen och det är dags för den första dansen som alltid är Polonez. Värden och värdinnan går med utvalda gäster, inte med varandra. Damerna går även omkring med solfjädrar som de hanterar skickligt. Musikerna börjar spela och ceremonimästaren visar vilka linjer som man ska följa. Det pirrar verkligen i magen – nu är det upp till bevis! Har dansträningarna gett resultat? Hur ska det få för mig och mina väninnor?